Igår så fick jag reda på att nästa onsdag måste vi avliva våran katt hemma hos mamma . Och det låter ju liksom inte som värsta grejen . Men för mig är det det ! Liksom jag har haft honom i 12 år ungefär och han har ju alltid varit en del av familjen . Tonys syrra hittade honom i skogen och mamma räddade livet på honom . Han är så snäll , kelar med varenda människa , rivs aldrig ( om man inte håller fast honom fast han vill ner , men det är ju bara för att visa att han vill ner ) , kommer till en när man är ledsen eller så . Och liksom det går inte att förklara hur mycket han betyder för mig . För mig är han inte bara en katt , han är såå mycket mer än det ! Och jag vet att nån gång så måste det ju ske . Men just att jag vet att den dagen kommer det ske det är jättejobbigt , för jag går ju och räknar dagarna liksom .. Men jag får iaf ta ett ordentligt hejdå . Och jag gråter så fort jag tänker på det . Jag sitter liksom här och gråter nu . Men vill också bara säga tack till alla mina underbara vänner som finns här för mig !

 
<3