Vid 18 ungefär tog jag med mig Robin, Oliver, David deras kompis och såklart lilla Albin till donken för att äta lite middag. Det var... En upplevelse. Inte nog med alla blickar, nej utan då ska Robin och Oliver tjafsa emot och Albin börja gnälla. Och folk stirrar på en och tror att jag är mamma till 4 ungar. Men men, kom inte på bussen som vi skulle ta hem för att det var fullt med barnvagnar. Så för att fördriva tiden gick vi ned till tåget och väntade där i 20 minuter. Nu ligger Albin i sin säng och håller på och somnar, äntligen! Elin är på väg hit också, så det blir kvällens sällskap. Woopwoop!